Till startsidan

< Tillbaka till Press


Följande artikel publicerades på GöteborgsPosten Debatt den 22 november 2007.

22 november 2007:

En stadsarkitekt skulle öppna för nytänkande

Den enskilda byggnaden är stadens pusselbit, men det är de stora sammanhangen som avgör stadens kvaliteter. Göteborg har inte haft någon stadsarkitekt sedan 1999. Det är hög tid att återinföra ämbetet, skriver arkitekten Erik Linn. På hans önskelista finns också en utvärdering av älvstrandsmodellen.

Det är glädjande att det blir debatt kring den arkitektur som uppfattas som likriktad. Kritiken stämmer stundtals när många arkitekter ritar likartade hus, och är en påminnelse om att den egna profileringen är viktig. Men byggandet styrs av fler aktörer, och motståndet mot annorlunda lösningar kan vara starkt genom flera led i byggprocessen.

Saken hjälps inte heller av att ’nyfunkis’ är det enda stilbegrepp som existerar i media idag. Tänk om vi på motsvarande sätt skulle beskriva alla nya bilar som formgivna i ’strömlinjeformad stil’. Det skulle bli helt intetsägande. Får vi fler begrepp blir kanske de skillnader som faktiskt finns synliga, och kommunikationen mellan arkitekterna och allmänheten stärks. Då kan vi slippa det omöjliga önskemålet om byggnader i ’gammaldags stil’. Inga andra skapande verksamheter – vare sig design, mode, konst eller musik – avkrävs på detta sätt nya verk som är rena kopior av något tidigare.

Byggnaden och staden

Den enskilda byggnaden är stadens pusselbit, men det är de stora sammanhangen som avgör stadens kvaliteter. I Göteborg är älvstränderna idag det absolut viktigaste projektet. Därför är det märkligt att Norra Älvstranden inte utvärderades offentligt, innan samma organisation gavs ansvar för den södra.

Norra Älvstranden marknadsfördes som Den goda staden, men den utlovade blandstaden uteblev. Stick i stäv med intentionen ligger Lindholmspiren öde kvällstid, medan det sviktar i kommersiellt och kulturellt utbud mellan bostäderna. Det låga antalet butikslokaler i gatuplan – ca 40 innan Västra Eriksberg påbörjades – visar bristerna i urbaniteten. Siffran motsvarar vad Karl Johansgatan ensam innehåller mellan Stigbergstorget och Karl Johanskyrkan. Det är inte mycket. Därtill är integrationen med de bakomliggande äldre stadsdelarna påfallande svag.

Det är den centrala stadens framtid vi nu avgör, och vi får bara en chans inom vår egen livstid.

Anser sig det kommunala utvecklingsbolaget Älvstranden verkligen ha åstadkommit Den goda staden på Hisingens sydsida? Då finns det anledningar att vara bekymrad inför fortsättningen. Många upplever att de parallella stadsanalyserna med medborgarinslag från 2005 blev ett spel för gallerierna. Det nu aktuella parallella arkitektuppdraget begränsades till bara fyra förslag. Belyser dessa fyra alla tänkbara lösningar inför den kommande planprocessen? Ett av de danska förslagen lever inte upp till förväntad nivå, och ett annat förslag är så svagt arkitektoniskt presenterat att dess närvaro i denna prestigefulla process är uppseendeväckande.

Detta borde diskuteras. Annars riskerar vi att få leva med halvmesyrer för många, många år framöver. Förbiseglade av ambitiösa huvudstäder i tre väderstreck som satsar stort. Göteborg förtjänar bättre, det bästa.

10 önskemål för bättre arkitektur i Göteborg

Därför kommer här – i god tid före jul – en riktig önskelista på arkitektdrömmar för Göteborg:

• Utvärdera ’Älvstrandsmodellen’ offentligt, och ställ frågan om den verkligen fungerar.

• Återinför stadsarkitektämbetet – vi har inte haft någon stadsarkitekt sedan 1999. Som jämförelse kan nämnas att när Danmarks stjärnarkitekt Dorte Mandrup gästföreläste på Chalmers i våras, framhöll hon just stadsarkitekten i Köpenhamn som helt avgörande för det öppna och ambitiösa arkitekturklimatet.

• Höj det kollektiva självförtroendet hos Stadsbyggnadskontoret, så att det ställer nödvändiga krav på det som ska byggas.

• Arrangera fler ordentliga arkitekttävlingar. Undvik den tvivelaktiga göteborgstraditionen att ge prestigeuppdrag till ett annat kontor än det som vann tävlingen (Stadsbiblioteket 1967, Göteborgsoperan 1994).

• Låt vid varje inbjuden offentlig arkitekttävling ett ungt arkitektkontor delta som ’dark horse’. Gert Wingårdhs framgång grundlades så i tävlingen om Astra Hässle i slutet av 80-talet.

• Arrangera utställningar om internationell, samtida arkitektur. De lyser idag helt med sin frånvaro.

• Utveckla lösningar så att vi likt övriga Europa kan parkera bilen där den hör hemma: under mark.

• Låt en arkitektstudent vid Chalmers få kosta lika mycket som sina studentkollegor i Oslo och Köpenhamn.

• Koordinera arkitektutbildningen med Handelshögskolan, så att vi får ett tillskott av unga, kompetenta och hungriga arkitektkontor. Ta med byggingenjörsstudenter och blivande projektutvecklare.

• Fokusera på att bygga stad när Göteborg utvecklas. Fortfarande dominerar ett förlegat bilbaserat stadsbyggande med stora, utbredda trafikytor även i centrala stan, och bostäder och köpcentra i yttre lägen.

Vi har ett ansvar att tänka annorlunda. Rätt utnyttjat väntar fantastiska möjligheter längs älven och på många andra platser.

Tillbaka till toppen av sidan